Soppåsen – också till nytta

När det farliga avfallet och allt som kan materialåtervinnas sorterats ut finns det ofta en rest kvar – som också kan återvinnas!

Blöjor, trasiga plastleksaker som inte innehåller batterier, kuvert, plåster, tops och en mängd annat avfall som inte återvinns på annat sätt blir bränsle i särskilda anläggningar för avfallsförbränning. Det ger både värme och el.

Vad händer med min soppåse?

När vi hämtar din soppåse kör vi den tillsammans med alla andra soppåsar till Uddevalla och Lillesjöverket. Där förbränns den så att energin i soporna utvinns. Energin kommer ut som fjärrvärme och el. När man förbränner avfallet minskas mängden till en femtedel. Smittämnen och en del andra ämnen oskadliggörs också.  Varje år skickar ett hushåll nästan 500 kg per år till förbränning, tyvärr skulle mer än hälften kunna återvinnas istället.

Värme och el

Vid sopförbränning återvinns energin i avfallet. I Sverige finns kraftvärmeverk som använder sopor som bränsle. Många kraftvärmeverk producerar både värme och el. I kraftvärmeverk överförs värmen från rökgaserna till vatten. Då bildas ånga. Ångan driver en turbin för elproduktion. Den resterande energin från ångan överförs till fjärrvärmesystemet. Många hus är har fjärrvärme som uppvärmning och är kopplade till ett fjärrvärmesystem.

I ett värmeverk överförs all energi till fjärrvärmenätet. Att så pass många hushåll är anslutna till fjärrvärme i Sverige gör att energin från avfallsförbränning kan tas tillvara på ett effektivt sätt jämfört med många andra länder. Värmen från förbränning av avfall motsvarar drygt en femtedel av det totala behovet av fjärrvärme i Sverige.

Rening av utsläpp

Utsläpp av föroreningar från avfallsförbränning styrs sedan januari 2006 av lagstiftning som är gemensam för hela EU. Lagstiftningen ställer mycket höga krav på rening av rökgaserna. Alla förbränningsanläggningar använder därför avancerad reningsteknik och rökgasreningssystemet kan utgöra halva investeringskostnaden för en ny anläggning. Det är mycket viktigt att det inte kommer ut föroreningar i naturen!

De ökade utsläppskraven, förbättrade förhållanden och bättre sortering och kontroll av avfallet har gett resultat. Ett exempel på det är att batterier sorteras ut ur avfallet. Det har lett till att mängden kvicksilver i avfallet har minskat mycket. Det har bidragit till att utsläppen till luft av kvicksilver och andra tungmetaller minskat med nära 99 procent sedan 1985. Likaså har de samlade utsläppen av gifter till luft från alla Sveriges förbränningsanläggningar minskat från ca 100 g till 0,6 g per år sedan 1980-talet.

Hushållsavfall består till allra största delen av förnyelsebart material från växt- eller djurriket. Därför bidrar det bara marginellt till en ökning av växthuseffekten då det förbränns.

Slagg och aska

Efter förbränningen kvarstår rester. Det är slagg från ugnen och aska från rökgasreningen. Slagg är material som inte är brännbart, bland annat konservburkar och glasflaskor som av misstag hamnat i soporna istället för att lämnas till återvinning. Slaggen motsvarar 15-20 viktprocent av den mängd avfall som förbränts. Den största delen av slagget är slaggrus, men där finns också en del metallskrot. Metallen sorteras ut och återvinns. Slaggruset kan sedan användas som ersättning för naturgrus vid exempelvis konstruktion av vägar eller liknande, till exempel på en deponi.

Rökgasreningsresterna innehåller skadliga ämnen, eftersom syftet med rökgasreningen är att avskilja föroreningar som finns i avfallet. De utgör 3-5 viktprocent av avfallet och deponeras under säkra former, i vissa fall efter någon typ av stabilisering. Det mesta skickas idag till Langøya i Norge.

 

Källa: www.sopor.nu

Spara

Spara