Avfallshistoria

Avfallshantering genom tiderna

Förr i tiden när Sverige var ett jordbrukssamhälle levde människor mer i samklang med naturen. Matrester användes som foder till grisar och gödslet hamnade i jorden som näring till ny mat.

Tio procent av befolkningen bodde i städer i början på 1800-talet. Gatorna och rännstenarna fungerade som soptipp här. I bästa fall la man avfallet i en grop på innergården. Detta ledde till att koleran nådde Sverige 1834.

För att hindra spridning av sjukdomar började man bygga soptippar utanför städerna. 1868 blev det förbjudet i lag att slänga avfall på gatan.

1900-tal

Först när Sverige utvecklades till ett industrisamhälle och allt fler människor flyttade in till stan för att få jobb i början på 1900-talet, skapades det samhälle vi har idag. Samhället och livet för människorna ändrades snabbt. Redan 1935 bodde fler människor i städer än på landsbygden.

De flesta kommuner hade sophämtning och sorterade ut sådant som kunde användas som växtnäring och som foder till bland annat grisar, men kemikalier från fabrikerna släpptes ut i naturen direkt eller grävdes ner.

Redan under Romarriket fanns kloaker och regler mot nedskräpning i städerna, så kunskapen om avfallshantering och avloppssystem har funnits länge.

Trots att människorna har kunskap om avfalls- och avloppshantering är det först på 50-talet som reningsverk byggs i storstäder som Malmö. Innan dess gick avloppsvattnet rakt ut i havet utan någon rening.

”1952 Den stora stankens år” är en tidningsrubrik som beskriver hur det var i Malmö då. Avfallshanteringen fungerade inte och moderniseringen hade inte slagit igenom överallt. Både på landet och i stan hade en del människor utedass väldigt länge. Tankbilar åkte runt och tömde dessa långt in på 70-talet i våra storstäder.